ISO-värde
I den digitala systemkameran finns en bildsensor. Det är en ljuskänslig platta där bilden "fastnar".
På en analog kamera motsvaras bildsensorn av filmrullen. Olika slags filmrullar är olika ljuskänsliga och passar därmed olika behov. Vissa (med ett högre ASA-värde) är lämpliga för kvällsfotografering medan andra lämpar sig bättre för utomhusfotografering i dagsljus.
I den digitala systemkameran kan du i stället ställa in hur ljuskänslig bildsensorn ska vara, vilket du gör med ISO-värdet.
I avsnittet om exponering sa vi att bländare, slutartid samt ISO-värde är de tre faktorer som samverkar till en korrekt exponering, det vill säga en bild som varken är för mörk eller för ljus.
Grundregeln är ett lågt ISO-värde
Grundregeln är att välja ett lågt ISO-värde. Det ger skarpare bilder med finare färger. Antalet färgtoner och gråtoner blir fler. På vår Nikon D90 är ISO 200 det lägsta värdet. Det passar i de flesta situationer.
Ett högt ISO-värde kan ge brus eller grynighet i bilderna. Dock blir moderna kameror bättre och bättre på att tillåta ett högre ISO-värde utan alltför mycket brus. Prova på din kamera hur kvällsbilder eller inomhusbilder med ett högt ISO blir, för att se vilken gräns du tycker att du kan tolerera.
Höj ISO-värdet vid långa slutartider
Det finns egentligen en enda anledning att höja ISO-värdet och det är om slutartiden blir för lång så att du riskerar en oskarp bild. Det handlar då vanligen om kvällsfotografering eller inomhusfotografering. Ta för vana vid dessa tillfällen att trycka ner avtryckaren till hälften och se vilken slutartid kameran väljer. Är slutartiden långsammare än 1/60 sekund och du inte har stativ kan det vara klokt att höja ISO-värdet. Prova dig fram hur mycket du behöver höja det för att slutartiden inte ska bli för långsam.